fredag, juli 20, 2007

Reflektion från politikerveckan ”Almedalen”

En vecka har gått sedan jag lämnade Gotland, Visby och Almedalen. Det var mitt andra besök på ön och också mitt andra besök under politikerveckan. Första gången var förra året, alltså valåret. Skillnader på dessa två tillfällen? Ja, absolut! Till en början kan man jämföra det som inte har med politik att göra, nämligen vädret. Förra året sökte alla skugga, i år sökte alla sol.

När det gäller de politiska aktiviteterna var skillnaden nästan lika stor som vädret. Det var färre antal politiker, däribland partiledare, mindre partiaktiviteter och mindre aktiviteter från ungdomsförbunden. Jag kan däremot inte säga att det kändes ”avslaget” men mindre politiskt. Det var många intresseorganisationer, föreningar m m som fick ett större utrymme detta år. Det jag saknade särskilt (vilket också påtalats i media) var allianskänslan. Förra året såg man massor med orangeklädda människor var man än befann sig. Partiledarna sågs ständigt tillsammans och förbrödringen kändes total. Jag hoppas att detta återskapas till valet 2010 och gärna något år innan.

Att vara i Visby under politikerveckan är speciellt. Det pratas politik överallt, på organiserade sammankomster givetvis, men också på restauranger, caféer, badstränder, affärer, ja överallt. Man träffar partikamrater från hela landet och representanter från andra partier som man känner sedan tidigare. Självklart finns goda möjligheter till nya bekantskaper och kontakter. Det är känns som ett enklare sätt att både diskutera och debatter under den s k Almedalsveckan. Det kanske för att det är sommar och många kombinerar denna vecka med sin ledighet och därmed skapas en lättare och mer otvungen atmosfär.

Man umgås på ett mer opretentiöst sett. Detta innebär ibland mat och dryck och om just detta har det ju skrivits och debatterats en hel del. För egen del har jag inte deltagit i några kvällsaktiviteter utan umgåtts med make och vänner utanför Visby. Men, jag anser inte att det skulle vara så fel med ”partajandet” och man ska nog också komma ihåg att det som syns i media alltid är det mest extrema.

För mig är det vad som händer på dagarna som är i fokus och jag var bland annat och lyssnade på ett seminarium angående Ansvarsutredningen. Att sitta i landshövdingens trädgård och lyssna på bland annat kommunminister Mats Odell och Per Schlingmann ger en annan känsla än att sitta instängd i en konferenssal kan jag meddela. Det som diskuterades mest var den debattartikel som varit publicerad i DN samma vecka och det som var mest intressant var rubriken på denna. Författarna var inte glada åt den rubriksättningen! Den gav nämligen bilden av att regeringen säger nej till en ny regionindelning, vilket är fel. Det regeringen säger är däremot att man permanentar de pågående försöken, Västra Götaland, Skåne o Gotland. I övrigt vill man lyssna mer på vad människor vill ute i landet.

Personligen tror jag att detta lyssnande innebär att man vill vänta med något mer konkret till vi moderater har haft vår partistämma i höst och haft möjlighet att diskutera, debattera och rösta om frågan. Jag tror nämligen att denna fråga kommer att dominera vår partistämma och att det finns många olika åsikter.

Självklart var jag även och lyssnade på finansminister Anders Borg när han höll sitt tal i Almedalen på torsdagskvällen. Det var inte det bästa politiska tal jag hört, inte särskilt engagerande och medryckande. Allt var politiskt korrekt men kunde ha uttryckts på ett ”lättare” sätt, något skratt hade inte skadat, någon paus som hade givit oss åhörare några sekunders möjlighet till eftertanke hade heller inte varit fel. Anders Borg är en alldeles utmärkt finansminister och det är ändå det viktigaste.
I sitt tal manade finansministern till sparsamhet för att inte skapa ökade kostnader nu under högkonjunktur och självklart poängterade han återigen att det viktigaste för Sverige just nu är att minska utanförskapet genom att öka möjligheten för människor att få jobb.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att politikerveckan på Gotland år 2007 var politiskt något lam men lika fascinerande som förra året och att jag kommer att återvända.