Blogga och "facebooka" på arbetstid

Jag tycker att det fantastisk att så många människor har tid att blogga, skriva på facebook m m. Tidigare på arbetsplatser fick man ibland inte ringa personliga samtal annat än i nödfall. Dessa nya sätt att kommunicera måste väl ändå betraktas som ett personligt sätt att just kommunicera, med sina vänner och andra. Åsikterna är ju personliga och vad jag sysslar med just nu eller vad jag straxt ska göra anser jag vara av personlig karaktär.

Tycker jag då att det är fel att använda dessa nya media. Nej, absolut inte, men jag tycker att det hör inte till det som man förväntas göra på sin arbetstid. Gammalmodig eller ej, men det är min åsikt!

Investering eller inventarier

Jag har kunnat läsa intressanta kommentarer till Alliansens reaktion på byggandet av en bana på Gröndals motorstadion.

Jag, och övriga i Alliansen, tycker att det är jättebra att man skapar möjligheter för fler motorsporter att vara på Gröndal. Det är alldeles utmärkt!

Så till själva ärendet och det som skrivit i tidningarna:
För det första kontrollerade jag om majoriteten var medvetna om denna satsning. Svaret från vice ordförande i Kommunstyrelsen var ett tydligt ”nej”. Inte heller nuvarande ordföranden hade enligt honom koll på detta.

Jag pratade med en moderat ledamot som inte heller kände till denna investering.

I tidningen står att jag var för snabb att trycka på ”sändknappen”. Själv kan jag inte tycka det eftersom jag hade skaffat mig information, som i och för sig innebar att ingen visste något.

Vad är då problemet? Varför var det så få som kände till denna investering på 400 000 kronor. Jo, svaret är att den inte var bokfört som en investering utan som inventarier.

Det finns ett reglemente för investeringar i Eskilstuna som säger att nämnden själv kan besluta om investeringar i inventarier och utrustning. När det gäller investeringar i fastigheter, markarbeten eller dylikt är det alltid fullmäktige som ska fatta beslut om investeringen överstiger tre basbelopp.

Vad är då en investering: Något som är bestående och som tillför kommunen något, ett ökat värde. Detta då i motsats till inventarier som ofta avskrivs eller inte räknas ha något särskilt värde.

Att skapa en bana för ytterligare olika motorsporter är något som tillför kommunen något och den är bestående. Med andra ord är det en självklar investering. En investering som klart överstiger tre basbelopp. Därmed skulle den varit ett ärende för kommunfullmäktige.

Frågan är alltså inte enbart att ta pengar från olika kolumner som ledarsidan idag skrev utan det handlar om ett reglementsbrott och åsidosättande av den demokratiska ordningen, vilken jag tidigare tolkat att ledarsidan värnade om.

De investeringar som kommunfullmäktige beslutar om har diskuterats vid ett flertal tillfällen och har också bollats mot övriga investeringar i kommunen. Det som nu skett är, vad jag tycker, en ”skeninvestering”, som kommit till utan att den diskuterats eller satts i förhållanden till övriga investeringsobjekt.

I beslutet som kultur och fritid fattat står också att kostnaden, 400 000 kronor, ska betalas tillbaka genom hyra. Vem betalar hyra för inventarier?

Tre ytterligare sakupplysningar: Alliansens nämndledamöter deltog inte i beslutet. När beslutet togs, i december 2008, hade inte Ikaros Smederna gått i konkurs, alltså kan man inte hänvisa ”inventarier” till det. Det finns ytterligare poster i kultur och fritids- inventariebudget som är, enligt reglementet, investeringar.

Sverige är fantastiskt!

Jag har igår åkt genom en del av Sverige, 50 mil från Värmland och rakt norr ut till Jämtland. Sverige är vackert! Mycket skog har vi sett, men det kan också vara väldigt vackert genom att det gröna har så många nyanser. Vi har också sett massor med små tjärnar och sjöar, berg och vackra öppna dalar.

Sitter nu och tittar på hur solen lyser på den lite karga och typiska fjällvegetationen. Mer sådant ska det bli under dagens fjällvandring. Nej, jag är ingen ”vandrare” mer en ”promenerare”, men skönt ska det bli.

Många som bor i Sverige har sett ganska litet av sitt eget land vilket är synd. Det är mer populärt att åka utomlands och gärna till mer exotiska platser. Jag tycker att det är synd då vi har så mycket vackert och även exotiskt att se hemma i Sverige.

Under temat ”det var bättre förr” är jag mycket tacksam och glad att mina föräldrar varje år packade in tält, övrig packning, mig (ibland också min äldre bror eller mormor och morfar) i PV för en veckas resa i Sverige. Ibland åkte även vi utomlands, till Norge. På detta sätt, med PV och tält, har jag fått se Sverige, från Skanör och Falsterbo till Kiruna. Jag älskar än idag köttbullar i konservburk därför att det väcker minnen av dessa resor. Lukten av fotogenköket är svårare att få återuppleva.

Som politiker upplever man också andra saker när man reser genom Sverige. T ex vilka län som har riksdagsmän i riksdagens trafikutskott, det har vi inga från Sörmland om jag minns rätt. Om jag tänker på hur våra vägar i länet ser ut och även hur svårt vi har att få cykelbanor utefter våra vägar och våra tågproblem så tror jag att jag minns rätt.

Majoriteten satsar inte på skolan!

Majoriteten vågade inte fatta beslut!
Idag skulle Barn- och utbildningsnämnden fatta det omdiskuterade beslutet om skolnedläggning. Förvaltningen hade snabbt på majoritetens uppdrag presenterat det kända förslaget om bland annat nedläggelse av skolorna i Hållsta, Hällberg samt högstadiet på Hammargärdet. Många diskussioner, upprörda elever, föräldrar, lärare och kommuninvånare har tyckt till om förslaget. Alltså hade dagens sammanträde och beslutspunkt föregåtts av både blod, svett och tårar.

DÅ bangar majoriteten! Eller i alla fall socialdemokraterna, vad vänsterpartiet anser fick vi aldrig veta eftersom deras representant inte uttalade något förslag eller uttalade att hon ställde sig bakom socialdemokraternas förslag. Visst, i texten stod ordet ”majoriteten” men då brukar ju också ett dokument vara undertecknat av dessa partier.

Allians för Eskilstunas förslag, att lägga ner Fröslunda skolan, röstades ner. Ett förslag som innebar en satsning på integration, kvalité och närhet.

I det av socialdemokraterna lagda förslag finns inte ordet integration med. Vi trodde att det var ett prioriterat område i Eskilstuna kommun!

Det avgörande beslutet om nedläggning, av någon eller några skolor, skjuts nu till år 2010. Under tiden ska fler elever, föräldrar och personal undra över om just deras skola kommer på förslag om nedläggning vid nästa tillfälle. Dessutom fortsätter de cirka 800 tomma platserna att ticka pengar, 16 000 kronor per plats. Vilket förmodligen betyder att fler lärare får lämna sin tjänst. Tomma platser kvar, lärare bort.

Vi i Allians för Eskilstuna anser att det är en helt vansinnig prioritering. Vi har sedan 2003 ställt upp på den politiska överenskommelsen att personal ska prioriteras framför lokaler. Det har vi också visat i vårt förslag i dagens ärende. Den överenskommelsen har nu alla övriga partier just brutit.

Lägger man till dagens beslut även beslutet från majoriteten att sänka skolpengen med 6 % per elev, vilket inte Alliansen ställt upp på, så kan ingen påstå att Eskilstunas majoritet satsar på skolan!

Gisslandrama i barn- och utbildningsnämnden

Jag känner mig som en gisslan i barn- och utbildningsnämnden! En gisslan mellan förvaltningen och rektorer, lärare, elever och inte minst föräldrar och media.

Skolnedläggelse är inte ärende som är lätt att hantera. Många är inblandade, det finns mycket känslor och åsikter. Det blir då inte lättare när man blir inklämd i ett hörn och när man måste passera genom en tunnel med upprörda människor, vars frågor man inte kan besvara, för att ta sig ut.

Nämnden tog ett beslut för en vecka sedan om en utredning på kort och lång sikt när det gäller skollokaler. Att resultatet av båda utredningarna skulle utmynna i förslag på att lägga ner skolor var vi alla medvetna om. Färre barn i den kommunala skolan betyder nedläggelse då det inte är vare sig ekonomiskt eller pedagogiskt möjligt att ha en skola med alltför få elever.

Uppdraget om utredning har nu utmynnat i ett förslag från förvaltningen som redan är offentliggjort. Information har också lämnats till de i förslaget nedläggningshotade skolorna. Förslagets konsekvenser tvingas jag nu som politiker stå till svars för. Det finns ingen möjlighet att välja eller att värja sig.

Jovisst det är ju ett tjänstemanna förslag. Men, hur många gånger jag än ger det svaret blir nästa replik: Ja, men du sitter ju i den nämnden. Jag blir gisslan!

Jag anser att det var fel att inte nämnden fick sin utredning, att vi inte fick fler förslag att ta ställning till och att man struntade i vad politiken tyckte om förslaget innan man ”marknadsförde” det.

KD:s gruppledare hade idag planerat ett skolbesök. Det visade sig att hon valt en av de i förslaget nedläggningshotade skolorna. Hon lyckades hamna i ett inferno av känslor, besvikelser och tusen frågor och visste absolut ingenting. Självklart tyckte hon att jag borde ha informerat om att skolan skulle läggas ned så hon kunde ha varit förberedd. Efter vårt telefonsamtal kunde hon återvända och försöka meddela att det endast var ett tjänstemanna förslag. Tror ni det var lätt? Även hon blev en gisslan!

En ny friskola kommer att starta i Eskilstuna och ca 400 elever beräknas flytta till den skolan. Enligt förvaltningen blir skolpengen som de eleverna tar med sig till den nya skolan 20 miljoner kronor. Om lika många elever hade flyttat ut till någon av Torshällas skolor hade summan de tagit med sig blivit densamma. Det som skiljer är att friskolan får sin hyra betald.

Det är mycket skrivande och pratande om friskolornas negativa påverkan på våra kommunala skolor. Men det är ju ingen som tvingar eleverna till friskolorna. De gör ett aktivt val. Det man borde fråga sig är varför väljer man bort de kommunala skolorna. Varför är det kö till friskolorna? Har någon gjort någon utredning om vad valet handlar om?

Jag tycker att det ska finnas både kommunala och friskolor eftersom jag tror på att konkurrensen är nyttig. Jag tror däremot inte att de kommunala skolorna anser att de ska ”slåss” för att behålla sina elever. Det är lättast att säga att det är friskolornas fel.

Det viktigaste är att eleverna får bra möjligheter att tillgodogöra sig den kunskap de har rätt till oberoende vilken skolform de väljer.

Eftersom det tog lång tid innan Eskilstuna fick någon friskola borde majoriteten haft mycket goda möjlighet att skapa fantastiskt bra skolor med mycket bra resultat för då gick ju alla pengarna till de kommunala skolorna. Det ser ju inte riktigt ut så och elevpengen är en av de lägsta i landet.

Så, är problemet friskolorna eller är problemet de kommunala skolorna som eleverna väljer bort?

Ett fint minne!

Idag har jag varit på begravning av en gammal god vän. En speleman uti fingerspetsarna. En människa som spred så mycken glädje med sitt musicerande men också genom sitt sätt att vara. Pelle var nästan alltid glad och positiv och han ville alla gott. Han hade en otrolig förmåga att ”göra bort sig” men att göra det på rätt sätt så att minnet av händelsen blev till en bra historia och ett gott skratt.
Det var en annorlunda begravning med massor av musik som och många skratt. Vi gäster möttes redan i ingång till kapellet av dixielandsmusik, vilket Pelle älskade att spela. Många av hans musikerkompisar hade bildat ett improviserat band som spelade medan gästerna samlandes. I kapellet fick vi också lyssna till ”Calle Schevens vals”, ” Stardust” och ”Vals i lekstugan” förutom de vanliga psalmerna. Jag kan gissa att dragspelsmusik och klarinettmusik inte är så vanliga vid begravningar. Prästen berättade så levande om Pelle som person och även om hans tillkorta kommanden vilket fick oss alla att börja skratta. Vi kände igen Pelle i prästen ord. Innan vi lämnade kapellet sjöng ytterligare en spelkompis ”As time goes by”. Senare på eftermiddagen blev det mer musik och fler skratt. Det blev en positiv ledsam begravning. Pelle kommer att vara oerhört saknad i många sammanhang!
Jag skulle också önska att människor en gång minns mig med ett skratt och pillemariskt leende.

Mer om tillsättningar och demokrati!

Tillsättning av två förvaltningschefer i Eskilstuna:

Två förvaltningschefer ska tillsättas X och Y. En konsultfirma för uppdraget att leta, gallra och utvärdera kandidater. Kandidaterna ska sedan intervjuas av tre olika grupper facket, tjänstemän och personaldelegationen (kommunstyrelsens presidium). Så har tillvägagångssättet varit vid de tidigare nyrekryteringar av förvaltningschefer som skett under min tid som oppositionsråd. När alla intervjuer är klara har de tre grupperna träffats för att diskutera och få en genomgång av de djupintervjuer som gjorts. Man har diskuterat sig fram till en kandidat eller man har backat tillbaka med en ny sökomgång eller att man gjort en förnyad intervju med någon.

Jag var med vid intervju av kandidat till X:tjänsten. Vi i personaldelegationen är mycket tveksamma till kandidaten vid det korta samtalet direkt efter intervjun. En ny intervju en vecka senare bekräftar oron och andra alternativ diskuteras. Jag upplever att persondirektören får ett uppdrag att ta kontakt med en kandidat som föreslås av delegationen och att det ges redan innan sista intervjutillfället bland annat för att få någon att jämföra med.

När det gäller tillsättning av Y:tjänsten är jag ersatt vid intervjutillfället av en annan person från oppositionen eftersom jag hamnat i sjuksängen. Tre personer intervjuas. Oppositionens representant har informerat oppositionen om intervjuerna och vad som hände: Redan innan intervjuerna startar deklareras från majoriteten att här finns egentligen bara en kandidat som är intressant. Den personen gör ingen bra intervju. En som redan är ”utdömd” gör en mycket bra intervju och vår representant anser personen som en mycket bra och realistisk kandidat. Alltså råder en viss förvirring i politiker gruppen när man skiljs åt.

Vem eller vilka som hade informerat majoriteten om vilken kandidat som var bäst innan intervjuerna är en intressant fråga. Vem eller vilka har haft tillfälle att ta del av vilka som sökt tjänsten är också en intressant fråga. Vi i oppositionen har varit mycket noga med sekretessen och information om kandidater och intervjuer har endast skett till gruppledarna.

Den sista intervjun med kandidaten till X-tjänsten sker den 6 mars och för Y-tjänsten den 10 mars. Den 18 mars får jag ett mail där jag ska säga ”ja” till att erbjuda två kandidater X och Y tjänsterna. För X-tjänsten föreslås den kandidat som politiken, samtliga som jag trodde, varit ytterst tveksamma till. Jag får senare också veta att det inte har givits något seriöst förslag till den person som vi i delegationen förslagit.

När det gäller Y-tjänsten svarar jag att jag inte varit delaktig i den och hänvisar till oppositionens andra representant. Den personen blit aldrig tillfrågad, inte ens med samma mail som jag fick.

Jag vet att det är kommundirektören som tillsätter förvaltningschefer. Men det ska ske i dialog med kommunstyrelsen ordförande och oppositionen bland annat. Visst, vi i oppositionen var med vid intervjuerna men ingen var intresserad av vår åsikt efteråt! Det var alltså mest slöseri med oppositionens tid och en form av skendemokrati.

Eftersom det verkar gå ”ut för” med vardagsdemokratin i Eskilstuna kommun så antar jag att oppositionen inte över huvudtaget kommer att vara delaktig vid nästa chefsrekrytering. Men, säg det då från början!

Jag har vid ett flertal tillfällen blivit beskylld för att ”sparka” och tillsätta chefer och att jag dessutom sätter chefernas löner. Det är ju i och för sig rätt ”häftigt” eftersom jag ju faktiskt representerar oppositionen.

Jag är mycket tveksam till de nu rekryterade cheferna, dels på grund av vad jag själv upplevt, samt genom den information jag fått. Det är mycket möjligt att min åsikt är helt fel och då är det väldigt bra för kommunen. Om det är så att jag har rätt så kan ingen säga att jag har varit delaktig i tillsättningen.

Jag har skrivit om hur dessa tre senaste tillsättningarna i kommunen har gått till för att slippa bli beskylld för att det är jag som bestämmer men också för att jag undra vem eller vilka som egentligen har bestämt om dessa nya chefer och för att påvisa den dåliga vardagsdemokrati som råder i vår kommun.