Svensk?

Jag var på en föreläsnings som hölls av en av de personer som startat tidningen Gringo, Zanyar Adami. Det var mycket intressant och han fick oss åhörare att tänka till bland annat över frågan ”vad är svenskt?”.

Vi fick tala om hur vi anser att en svensk ser ut. Svaret blev; blond, blåögd och lång. En snabb marknadsundersökning gjordes och cirka 5 % av alla i salen var blonda, några fler var blåögda och ungefär lika många ansåg att de var tämligen långa. Alltså motsvarade egentligen väldigt få bilden av ”en svensk” trots att de flesta ansåg sig som ursvenska.

Den här bilden av svensken som den långe, blonde, blåögde nordbon finns uti världen men även vi själva anser att den är rätt. Men det är bara att se sig om där man befinner sig så är det lätt att konstatera att den är fel!

Det finns säkert massor med liknande myter och bilder som vi tror är sanna men som visar sig vara felaktiga. Tänk på vår matkultur. Visst vi äter fortfarande köttbullar, men idag så smaksätts de med andra kryddor. Stuvande makaroner har blivit olika sorters pasta, korvkiosken är numera en kebab eller hamburgerrestaurang. Vi har exporterat något av vår matkultur och importerat ny. Kräftor och surströmming är kanske snart det enda som vi är tämligen ensamma om att äta.

Förändringar är viktiga för att ett samhälle ska gå framåt. Det som är intressant är att det som först ansågs exotiskt räknas efter ett tag som ”svenskt”. Någon har sagt att ”Volvo är det svenskaste vi har, det är nästan lika svenskt som spagetti”.

När man säger att invandrare bör acklimatisera sig till vilken typ av svenskhet tänker man sig då? Hur är, och hur ser en svensk ut år 2006?