Håller det att konkurrera med jämställdhet?

Direktörerna höjer sina löner åtskilliga procent mer än arbetarlönerna var en av rubrikerna på morgonekot. Svenskt näringsliv förklarade detta med att många av de företag det handlar om har utländska ägare och därmed ingår man i den koncernens lönekonstruktion.

Wanja Lundby-Wedin ansåg att den analysen inte var rätt. På frågan om arbetarsidan bör anpassa sina löner till den konkurrens som finns i bl a Baltikum? Svaret blev naturligtvis att det ska Sverige inte göra. Något annat svar hade jag inte väntat mej. Men hennes nästa kommentar var att det inte behövdes för Sverige har så många andra konkurrensfördelar, som exempel angav hon då jämställdheten.

Jag som konsument tittar ju alltid på priset när jag handlar. Självklart finns också andra aspekter, såsom att det inte ska vara tillverkat av barn. Men om jag ska köpa något och där finns två alternativ att välja på, en svensktillverkad och en tillverkad i Baltikum (kan vara av ett svenskt företag). Priset skiljer, men kvalitén är den samma. Jag måste vara ärlig och säga att jag köper den billigare som då troligtvis är den som är tillverkad i Baltikum. I den stunden har de svenska arbetarna ingen nytta av om det i styrelsen finns lika många kvinnor som män, att det finns kollektivavtal, att det inte finns några löneskillnader mellan män och kvinnor eller att det finns en jämställdhetsplan på företaget.

Mina pengar går till det företag som kan producera den billigaste varan med samma kvalité och produktionskostnad och pris hänger nära samman, alltså lägre löner längre pris. Man kan diskutera mycket om det är rätt eller fel att det är på det viset, det håller jag gärna med om. Det jag är ganska säker på är att det inte har något med jämställdheten att göra.