Dålig valstart för Ohly

Veckoslutet har dominerats av intresse för två nyhetsinslag; Sharons sjukdomstillstånd och vänsterns partikongress.

Ohly omvald till partiledare trots att en stor del av ombuden inte gav honom sitt stöd. Det kan definitivt inte vara roligt att gå in i en valrörelse där man som partiledare inte ens har stöd från sina egna led.

Den partiplattform som vänsterpartiet nu fattat beslut om hoppas jag att många tar del av och ställer frågan till alla vänstersympatisörer hur finansieringen är tänkt. Det ska inte tillåtas att lova massor, bl a 200 000 nya jobb inom den offentliga sektorn utan att tala om hur det ska gå till. Höjd skatt och förstatligande av diverse företag är det som jag har kunnat läsa om ekonomi när det gäller vänsterns valfläsk.

Fler i den offentliga sektorn betyder färre i den privata sektorn, hur ska man få den vågskålen att väga jämt eller helst slå över på ett sätt som ger vårt land möjlighet till ökad välfärd? Ordentligt höjda skatter? Om det är svaret innebär det minskad frihet för varje enskild individ i Sverige och minskade möjligheter till ökad välfärd. Att dessutom lägga ökade krav på de få företag som vi kommer att ha kvar i Sverige om vänstern skulle komma till makten, kommer inte att öka företagens möjlighet att anställa.

För vänstern är kanske lyckan att alla är anställda i den offentliga sektorn och kommer man sedan att samregera med socialdemokraterna som tillkommer ytterligare en sektor, bidragssektorn. Erk, du, Maja du, Ohly du, var ska ni ”tat”?